Vad är bredband?

Bredband är ett vanligt samlingsnamn för en mängd olika tekniker som gör det möjligt att ansluta till internet med hög överföringshastighet. 

I Sverige har regeringen genom den nationella bredbandsstrategin ”Bredbandsstrategi för Sverige” valt att sätta målet till att Sverige ska ha bredband i världsklass. Målet har också understrukits och utvecklats i den digitala agendan –”It i människans tjänst”, en agenda som fokuserar på hur möjligheterna som finns med den digitala tekniken kan realiseras. Bredbandsstrategin är en del av den digitala agendan och har som målsättning för bredbandstillgången att

  • 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s senast år 2020.

  • Alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband.

Bredband är ett samlingsnamn för access till internet, det vill säga att kunna koppla upp sig med hög hastighet för att nå digitalt innehåll som film, musik och nyheter. Grovt sett kan bredband kan delas upp trådbundet och trådlöst bredband

Trådlöst bredband finns i två så kallade accesstekniker

  •  mobilt bredband (ex genom en smartphone eller en surfplatta)
  •  fast trådlös anslutning (exempelvis satellit).

Trådbundet bredband finns tre former. 

  • Anslutning via uttaget för det fasta telefonnätet 
  • Anslutning via uttaget för kabel-tv
  • Anslutning via optisk fiber

Nästan alla hushåll och företag kan i nuläget få bredband via åtminstone någon av teknikerna. De allra flesta kan dessutom välja mellan flera olika alternativ för sin bredbandsuppkoppling. För att nå snabb överföringshastighet – minst 100 Mbit/s - fordras en fiber, kabeltv eller mycket goda mottagnings och kapacitetsförhållanden för 4G.

 De olika accessteknikerna som finns tillgängliga kompletterar i stor utsträckning varandra. Det finns dock stora skillnader i utbyggnadstakt.  I nuläget bedrivs exempelvis ingen nämnvärd nyanläggning av vare sig det traditionella kopparbaserade fasta telefonnätet eller det koaxialbaserade kabel-TV-nätet. Däremot pågår en omfattande utbyggnad av fiber och det mobila bredbandsnät (LTE) vilket även kallas 4G.

Mobilt bredband
Mobilt bredband innebär att en uppkoppling sker via en radiosändare till något av de mobila bredbandsnäten. Styrkan i mobilt bredband är att användaren är mindre bunden vid en specifik plats. Idag kan nästan alla hushåll få internetaccess via mobilt bredband i sin bostad. God täckning gör dock att det går att koppla upp sig på de flesta platser i Sverige. I nuläget finns flera olika typer av mobilt bredband, där den senaste tekniken (LTE) annonseras som en teknik som ger upp till 100 Mbit/s. [1] Hastigheten och kvaliteten är dock svår att garantera. Detta beror på att radio är en utpräglad delad resurs där tjänstens kvalitet är starkt beroende av antal samtidiga användare och avståndet till närmaste mobilmast. Mobilt Bredband har ofta en begränsning i användning, vilket gör att en hög användning kostar mer. Kostnaden för mobilt bredband med en begränsning i användning startar runt 100-200 kr per månad (hösten 2013) hos de stora aktörerna. Det finns även abonnemang utan begränsning, men dessa är betydligt dyrare.

Satellit
Med hjälp av en fastmonterad parabol på bostadshuset är det möjligt för alla hushåll i Sverige att få en bredbandsuppkoppling via satellit. Överföringen är assymetrsk och i nuläget är den annonserade överföringskapaciteten ca 20 Mbit/s i nedlänk. Distansen mellan parabolen och satelliten gör att svarstiderna blir långa, vilket gör att tekniken är mindre lämplig för applikationer som kräver snabb respons. Det går dock att båda strömma bild och ljud samt prata i telefon.  På samma sätt som mobilt bredband finns vanligen en begränsning i användningen av satellitbaserat bredband som gör att en användare får betala baserat på användning. Kostnaden för ett abonnemang med begränsning startar i nuläget på ca 200 kr, medan ett abonnemang med obegränsad användning kostar ca 800 kr per månad.

Telenätet
xDSL (ADSL och VDSL) är ett samlingsnamn för bredbandstekniker som baseras på det traditionella kopparbaserade telefonnätet. Uppkopplingen sker via ett speciellt modem. Bredbandsuppkoppling via xDSL utmärks av en asymmetrisk överföringshastighet, vilket innebär att det går snabbare att ta emot filer, än att skicka dem. Överföringshastighet och kvaliteten på uppkopplingen avtar med avståndet till den telestation abonnenten är ansluten till.  Enligt PTS Bredbandskartläggning når xDSL över 95 procent av Sveriges hushåll och företag och i genomsnitt ger det snabbaste bredbandsabonnemanget i genomsnitt strax över 10 Mbit/s. Ett abonnemang med hög hastighet (30 Mbit/s) kostar ca 400 kr per månad.

Optisk fiber 
Fiber baseras på överföring av ljusimpulser och kan hantera kapacitetskrävande applikationer och bredbandstjänster över samma anslutning så som högupplöst bild och ljud. En fiberoptisk bredbandsuppkoppling håller en jämn kvalitet oberoende av avståndet. Enligt PTS Bredbandskartläggning beräknas över 40 procent av alla hushåll och företag ha möjlighet att kunna koppla upp sig via fiber. Främst finns dessa hushåll i Sveriges städer och tätorter. Genomsnittlig faktisk hastighet på en fiberbaserade uppkoppling är ca 50 Mbit/s. Kostnaden per månad för ett abonnemang om 100 Mbit/s uppgår till ca 400 kr.

Kabel-tv
Nät anpassade för kabel-tv (koaxialnät) som förses med ett speciellt filter (returaktiveras) kan användas för bredband. Bredbandsuppkoppling via kabel-tv finns främst i tätortsområden och har mycket begränsad utbredning på landsbygden. I stort kan nästan 40 procent av alla hushåll knappt 25 procent av alla företag få bredband via en koaxialanslutning. Hastigheten är jämförbar  med fiber men uppkopplingen är assymmetrisk, dvs det går snabbare att skicka data än att ta emot. Kostnaden per månad för ett abonnemang om 100 Mbit/s uppgår till ca 400 kr.



[1] Enligt Bredbandskartläggningen ger LTE 20 Mbit/S faktisk hastighet och ingår därför inte som teknik som uppfyller regeringens mål om 100 Mbit/s.